Idag har man lämnat blod

och SOM VANLIGT är jag nu blå i armveck och på händerna. Jag blev utrustad med vener som inte syns, så innan tanten med 30 år erfarenhet kommer, så har jag hunnit blivit stucken sisådär 5 gånger av 2-3 personer som försökt.

Därefter inser de att det tunga artilleriet måste sättas in och syster Birgitta med 30 år erfarenhet kliver in, sätter strypsnaran runt armen och börjar känna med pekfingret. Hon sticker in nålen och vips så pumpas det ut blod i 7 små rör. Syster Birgitta ler och säger, nu hade jag tur... Själv är jag tacksam för det innebär att jag "bara" behöver ha plåster på varsin handen, handleden och i varje armveck. Tur att man bara gör detta vartannat år eller så. Nästa gång tror jag, jag ber om den mest erfarna igen så kanske jag kan få gå hem med ett plåster :D

Med tanke på min historiska rädsla för sprutor i unga år, har jag blivit fantastiskt botad. Hur det vet jag inte, men sprutor gör mig inget, så länge de inte ska sättas i munnen.

XO XO

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0